Nära döden upplevelsen!
Om man åkt skidor 2 ggr senaste åren, och inte gjort så mkt annat för att röra på häcken, så kanske man ska undvika att åka 1 mil, det är liksom 10 km för er som inte vet det! och det är som ett helt jävla marathon för en otränad människa som börjar komma till åren!
Men ändå.......det var nog inte det värsta i kråksången, det var nog att jag efter ca 3 km, börjar känna skavkänsla på ena hälen.....och när jag plågat mig runt denna mil så känns båda mina hälar som blodiga köttslamsor!
Jag är otroligt rädd när det går fort i nerförsbackarna och brukar fega och ploga mig ner, men eftersom mina hälar PLÅGADE mig, så öste jag liksom bara på i en backe.....och det var dagens "nära döden upplevelse" jag tänker ju att dom måste sätta ut varningsskyltar om det nu inte skulle vara möjligt att ösa på fullt, men sånt verkar ju inte existera i skidvärlden. jag kommer i 150 km/h och så mitt upp i det som kommer det en skarp kurva! jag spårar ur spåret, och ser en jävla massa vassa pinnar och stubbar överrallt! det slutade lyckligtvis bra och jag vet inte hur? med jag höll mig på mina ben! helt otroligt, måste ha ärft några riktiga super ben! Eller så var det den där Gunde Svan som ploppade fram precis när jag behövde honom som bäst!
